Självförtroende!!!

Mycket av det vi som vuxna gör helt automatiskt lärde vi oss som barn genom upprepning, upprepning, upprepning. Barn älskar att höra samma historia igen och igen, alltså samma metod- upprepning, upprepning...
Därför terroriserar jag min dotter sedan ett år tillbaka med att otaliga gånger spela en låt som jag hoppas att hon lär sig något av.

http://www.youtube.com/watch?v=yEByDTRjpYE

Jag inbillar mig att jag för det mesta är ganska duktig på att ge beröm, kramar och komplimanger, men det skadar ju absolut inte att späda på det med en låt då och då :D

Kvällsfiske

I kväll tog vi en liten promenad på 3minuter till närmaste fiskevattnet. Det var lagom varmt och förhållandevis få mygg. Gubben kasta, hunden strosa runt i vattenbrynet och jag och lilltjejen satt och njöt av kvällen. Riktigt trevligt hade vi. Någon fisk det blev det inte i kväll, vi var nog lite för tidigt ute. Fast lika glad är jag för det, men gladast är nog fisken!?!

Nu bär det av till stallet för en kvälls gos med pållen. Vad härligt det är med sommar!!!

Visst är det något att fira!!!

När kronprinsessan Victoria av Sverige i dag gifter sig med herr Daniel Westling är det ett historiskt ögonblick. Victoria har valt en enskild svensk mans son till sin äkta make. Det var fullkomligt uteslutet för mindre än en generation sedan.
Danile Westlings lott blir nu att få en grundlig utbildning i konsten att vara prins. Han måste lära sig allt från stelbent hovetikett och landets historia, till språk för att kunna föra en vettig konversation med utländska gäster vid de otaliga middagsbord där de i framtiden kommer att tillbringa åtskilligt med tid.
Man kan förstå att det har tagit tid för honom att fundera över det nya liv han ger sig in i. Han kan inte fortsätta att sköta det företag han har byggt upp.
Två människor har beslutat att leva med varandra. För Daniel Westling är det ett jättestort steg. Inte bara för att han gör en till max omtjatad så kallad klassresa, utan för att han tvingas ge upp allt han har gjort hittills. Hans jobb hädanefter är uteslutande att stötta sin prinsessa. Det är ett hårt jobb! Utåt syns bara ståten, de dyrbara, eleganta designkläderna, juvelerna, tiarorna och leende kungligheter som skakar hand med hundratals människor. Men att ständigt vara påpassad är inte lätt. Minsta minspel tolkas. Ser man sur ut blir det jätterubriker i kvällspressen. Man får aldrig visa dåligt humör eller frustration.
I dag gifter sig kronprinsessan. Sverige får en ny prins. Victoria får äntligen någon att dela sitt liv och sitt arbete med.
Grattis Victoria och Daniel!

Valda delar från Ann-Gerd Steinbys insändare i Ålandstidningen

Pyssla i sin egen trädgård

Tyvärr kommer vi att gräva upp hela tomten så fort vi får tillträde till vårat nya hus. Lite synd då jag är mycket sugen på att fixa i trädgården. Aja, det kommer ju en sommar nästa år också...

Boktips

Dagens boktips!

Till alla föräldrar, och andra människor som intresserar sig för kommande generations välbefinnande!

Det gäller att vara

tacksam över det vi har

och inte otacksam

över det vi saknar

Har nyss kommit hem från en härlig kvällstur

Tänk dig en ljumen sommarkväll när solen skiner så där lagom mycket. Fåglarna kvittrar och det doftar av syren. Du sitter på hästryggen och har ingen tid att passa...

Hundbus på kvällskvisten

I kväll var jag över till min kusin en sväng och slappade för att slippa göra någon nytta hemma. Sen följde hon och hennes Mynta med hem till Berra och busa lite i våran trädgård. Det blev inte så mycket bus för Mynta var visst inte på bushumör. Men Berra gjorde tappra försök att få igång henne.

Äntligen fint väder igen.

Det grävdes för fullt i sandlådan i dag. Det var dottern, hennes kusin och hennes systerson. Ja, och sen han som grävde förståss - grävmaskinisten. Och trots att det inte var med stora grävaren han skopade, så tycks han ändå locka till sig uppmärksamheten.

Vi har köpt hus

Jag har ju helt glömt att skriva att vi har köpt hus. Visst är det fint, huset på bilden!? Men det är inte det som är vårt. Huset på bilden är ett carl larsson hus från Sjödalshus som jag tycker är väldigt fint. Vårat hus kommer troligtvis synas mycket här på bloggen inom kort. Det kommer ske en hel del förändringar som jag planerar att dokumentera. Hela förloppet blir nog inte med här, men några före och efterbilder i varje rum hade jag tänkt att få med.

Vårat hus är en mockfjärdsvilla från 1965. Den ligger i staden där jag växte upp. Så trots att det blir att flytta några mil så är det inte till något helt nytt ändå. Men visst är det så att de här 8 åren har fört med sig mycket som har förändrat oss som människor. Vi är inte exakt samma som bara kommer tillbaka. Utav den anledningen känns det faktiskt lite skrämmande att återvända. Vem förväntar sig folk att jag ska vara, och vilka förväntar jag mig att de ska vara? Jag tror att flytten kommer att medföra mestadels gott, men det går inte att bortse ifrån att jag lämnar två mycket kära vänner och en kusin. Och ja, det är bara några mil, men jag känner ändå en påtaglig separationsångest.

Fields of gold

http://www.youtube.com/user/Erotomania89#p/a/u/2/SjJp1ryJRwg

Yngsta brorsan har gjotr en cover på en av mina favolåtar.

Den påminner mig om den där sommaren då jag känslomässigt, på allvar förändrades från barn till tvättäkta tonåring. Det var så mycket som hände inom mig.

Starkaste minnet låten väcker är när jag sitter i en säng på en lägergård i småland och tittar ut över vattnet några hundra meter från mitt fönster. Solen färgar himlen och vattnet rosa och jag reflekterar över mitt liv. 30 mil därifrån, i min hemstad ångar livet på, men just då, just den veckan lät jag allt rulla utan mig. Tiden kändes evig, och allt var för en stund väldigt okomplicerat, i en annars mycket komplicerad tid.

De där ridlägren långt hemifrån gav mig perspektiv på livet, i alla fall för en stund.

Stallmorgon

Alla hästar i stallet får ett härligt lugn över sig när det kommer små barn in i stallet. På mornarna brukar det sparkas i väggar och dörrar, gnägga och vara allmänt högljudt, men när jag har med min dotter till stallet så sprider sig ett stilla lugn och alla pållar blir så försiktiga. På bilden blir Sickan matad med några höstrån som Shalim lämnat på golvet. Sickan fiskade varsamt upp ett strå i taget med de längsta läppar hon kunde få, för att inte riskera att göra den lilla illa.
Och jag förstår om ni nu tänker att: "Å vilken härlig morgon de har haft." Men ska jag vara helt ärlig så är inte det hela sanningen. Anledningen till att jag överhuvudtaget fanns på hemmaplan kl. 8 i morse var att jag hade feber och var genomförkyl och därför inte åkte till jobbet. Så varför åker jag då ut till stallet??? Jo, min kära Zigge har lyckats trasa sönder sin hornhinna så han kräver medicinering.
Så när en febrig och hemskt trött matte, ställer en morgonpigg pålle på gången för att droppa ögondroppar och salva i ögat, tror ni då att han väljer att stå kvar? -Nej! Han springer som om han hade eld i baken, ut ur stallet och upp i trädgården... Jag fick iaf tag på honom efter ett tag, medicinerade och stängde om honom rejält.
Sen blev det så där mysigt som på bilden!

En stilig herre!