I går, torsdag, började ett otroligt intressant tv-programserie på svt 1. "Ett fall för Louise" heter programmet och handlar om familjekonflikter. Jag kan varmt rekomendera detta program. Och jag tycker att familjerna i programmet är värda en stor eloge. Genom att de i tv ställer upp och visar att de har problem och vill ta i tu med dem, ger de andra familjer möjlighet att granska sig själva och kanske oxå mod att söka hjälp. Bra gjort!!!

I den vardagen vi lever i i dag ger vi oss sällan tid att se VÅRA handlingar ur BARNENS perspektiv. Här följer några valda delar från Janusz Korczaks: Barnets rätt till respekt

Barn drar till sig vår uppmärksamhet när de stör oss eller är till besvär. Det är bara dessa tillfällen vi lägger märke till och kommer ihåg. Vi ser inte när barnen är lugna, allvarliga och koncentrerade. Vi struntar i de heliga ögonblicken när barnen samtalar med sig själva, världen och Gud.
Barn som tvingas att dölja sina önskningar och impulser, för att de skall slippa hån och beska kommentarer, kommer också att dölja sin önskan om försoning och sin vilja att mötas på halva vägen.
Lydigt döljer barnet sina genomträngande blickar, sin förvåning, sin ängslan, sitt missnöje, likaså sin ilska och sin upproriskhet. När vi vill att barnen ska skutta omkring och klappa i händerna, blir det så, och han visar upp ett leende clownansikte.
En igensmälld dörr, en slarvigt bäddad säng, en bortslarvad rock, en plump i skrivboken. Om vi inte precis grälar så muttrar vi åtminstone, i stället för att glädja oss åt att det bara var en engångsföreteelse.
Vi slipper inte undan barnens klagomål och osämja, det är sant, men hur mycket finns det inte hos dem av förlåtelse, överseende, hjälpsamhet, omsorg, välvilja, vägledning och ett djupt och välgörande inflytande.
Vi kräver att barnen alla stunder på dagen skall bära en uniform av idel dygder, och att uniformen dessutom skall falla oss i smaken och passa in i våra egna mönster.
Kan man hitta maken till tyranni i historien?

Tänkvärt......