För 4 år sedan

Berättelsen om den 22/4-08, en dag som inte blev som någon kunde ha anat!

 Jag och Mattias hade vakat Moddy, vårat fullblodssto som när som helst skulle föla, i övervakningskameran i flera dygn och var nu väldigt trötta. Mia och Rickard, några kompisar, skulle sova över för att avlasta oss så vi fick sova.  Jag och Mattias packade in oss i gästrummet och Mia och Rickard installerade sig i våran säng framför ”Moddy-TV´n”.

Vid 00:38 går jag upp för att gå på toaletten, Mia ber mig titta på TV`n för hon tycker att Moddy beter sig konstigt. Jag tittar och ser att hon gör precis likadant som hon gjort flera nätter tidigare. Mia drar en besviken suck, och jag går på toa. Precis när jag öppnar dörren säger Mia: ”Hon lägger sig, hon lägger sig, nu händer det något!” Jag skyndar mig fram till TV´n och visst händer det grejer!

 Klockan var nu 00:40 och vi var samlade alla 4 framför TV´n. Under 3 minuter fick vi skåda ett otroligt skådespel! 00:43 var den lilla krabaten ute och Moddy gnäggade efter sin lilla fölunge. Allt verkade vara under kontroll, men Moddy var mycket trött. Vi beslutade oss för att gå ner till stallet för att se så allt var ok.

Nere i stallet låg en fuxfärgad fölunge med en vacker bläs, och en mycket trött mamma. Vi förstod att det skulle ta ett tag tills det var dags för fölet att dia, men vi ringde ändå efter Elene, en stalltjej, som förstärkning då Moddy tidigare sparkat ihjäl ett föl vid första diningen. Vid den här tiden hade Moddy försökt resa sig några gånger men bara ramlat omkull. Jag valde att ringa veterinären samtidigt som Elene anlände.

Veterinären sa att fölningar är mycket påfrestande för stoet och att det tar ett tag innan de hämtar sig. Vi skulle bara låta henne vila så skulle det bli bra. Så vi beslutade oss för att lämna dem i fred, men innan vi gick upp till TV´n igen så bar Elene och Mia fram fölet till Moddy. Hon började slicka det direkt och gnäggade moderligt.

 Uppe i huset bänkade vi oss framför TV´n igen. Moddy försöker att resa sig några gånger men lyckas bara några få, och då var hon så skakig och vinglig på benen att hon lade sig/ramlar omkull i halmen igen. Moddy var dock väldigt noga med att undvika att falla nära fölet.

 Eftersom veterinären sagt att det är normalt att Moddy är trött går jag och Mattias in i gästrummet för att vila en stund. Mia, Rickard och Elene vakar TV´n och ska meddela oss när det blir dags för fölet att dia. Men bara någon kvart senare rusar Mia in i rummet och säger att något inte stämmer. Moddy har lyckats resa sig och sedan ramlat med benen mot fölet som ligger inklämd i ett hörn. Jag och Mattias rusar ut och precis då börjar Moddy att sparka okontrollerat rakt mot fölet. Det blir närmare hysteri och alla rusar ner till stallet.

Jag som är höggravid i åttonde månaden, och inte tar mig fram fortare än en snigel, kommer på efterkälken. Något som vanligtvis irriterade mig avsevärt, men som  jag är tacksam för att jag gjorde just denna natt! Det som mötte Mattias, Mia, Rickard och Elene när de kom ner till stallet var en frånvarande, krampande, sparkande häst med ett nyfött föl mitt i hovregnet. Mattias ringer veterinären och Elene kastar sig in med livet som insats och flyttar fölet.

Så dör Moddy!

 Allt detta sker mycket fort och jag har bara kommit halvvägs till stallet när Mia möter mig på väg upp mot huset för att hämta en flaska. Lindha säger Mia, ”Lindha, Moddy är död!” Sakta börjar tårarna rinna och jag går långsamt i den mörka natten ner mot stallet. Död, Moddy, men det var ju fölet vi var rädda för att det skulle hända något med????

Nere vid stallet möter Mattias mig och kramar om mig samtidigt som han pratar med veterinären i telefonen. Mia kommer springande tillbaka och Rikard frågar om en sax. Jag torkar tårarna hastigt och går för att hämta en sax. Inne i fölboxen ligger Moddy och tittar på mig när jag kommer in. Jag klappar henne på huvudet och berättar att hon varit jätteduktig som fått ett så fint föl. Mia, Mattias och Elene har börjat mjölka ur Moddys kropp och Rickard värmer fölet.

 Veterinären kommer och konstaterar att fölet, som vi nu vet är en hingst, mår bra, men hon har inga grejer med sig och åker till stationen för att hämta det. Vi inser att fölet måste flyttas då kroppen redan börjat lukta. Vi gör i ordning en annan box inne i stallet med halm och värmelampa, bryter upp väggen mellan stallet och fölboxen och flyttar fölet.

Fölet har nu fått i sig några dl av sin mammas råmjölk och bajsat 2 gånger. Veterinären kommer med klyx om fölet inte skulle ha bajsa och ett nummer till en kvinna som har råmjölk, och åker sen igen. Elene, Mia och Mattias tycker att det börjar bli otäckt att mjölka den döda hästen då hon har stelnat och är kall. Fölet får den sista mjölken de har lyckats mjölka ur hans mamma, och vi beslutar oss för att gå upp och äta frukost när klockan är 5 och fölet lagt sig för att vila.

Under frukosten börjar vi att ringa runt till råmjölkägare, bönder, hästägare, stuterier, vänner, släktingar, ja allt för att hitta råmjölk i något slag och även en amma. Vid 10tiden har vi lyckats få tag på fryst råmjölk från häst, komjölk och allra bäst, ett varmblodssto i Bollnäs som under natten förlorat sitt föl. Monica, en fd stalltjej, som hjälpt till att ringa under morgonen hastar iväg efter sin transport och Elene och Rickard beger sig mot Bollnäs. Vi som är kvar hemma får turas om att dia lillen.

Klockan har blivit lunch och Mia, jag och Mattias ska börja göra i ordning fölboxen för det nya stoet. Men först måste vi ju få ut den döda kroppen, som nu inte bara luktar, utan även har börja svälla. Mattias ringer runt i grannskapet för att få tag på en traktor, men får inte tag på någon. Vi bestämmer oss för att på något sätt ändå få ut kroppen, eftersom det fanns risk för att hon kunde spricka i värmen. Detta är inget jobb någon med anknytning till djuret egentligen skulle behöva göra, men nu var vi bara tvungna. Mia gick och vilade 2 timmar och jag nappflaskade lillen och började rensa bland Moddys grejer, medan Mattias fick göra det hemska jobbet. Med linor genom stallfönstren fastbundna i hästbenen och i bilen slet han i 3 timmar med detta förfärliga jobb.

 När kroppen väl var utom synhåll började Mattias och Mia att mocka ur boxen och jag jodopaxade och tvättade väggarna. När boxen var ren kom Monica och hämtade Mia för att åka och köpa halm. Reidar, en granne från byn, kom med sin traktor och bar Moddys kropp till platsen vi sett ut till hennes grav. Sen fick äntligen jag och Mattias 2 timmar att varva ner på. Men sova det gick inte!!!

 När Monica och Mia kom tillbaka hade de med sig en familjepizza och vi gluffsade i oss den i ett naffs. Nu hade klockan hunnit bli 16 och Elene meddelade att de beräknade vara hemma med stoet, Samantha, vid 17 tiden. Jag, Mia och Monica började ströa och göra i ordning boxen medan Mattias åkte för att hämta en grävmaskin att gräva ner Moddys kropp med. Boxen hann precis bli färdig när transporten rullade upp på stallbaken.

 Stoägaren hade grävt upp den tidigare nedgrävda efterbörden efter fölet som hon förlorat. Den hade Elene och Rickard fått med sig i en påse, och medan Elene gick en sväng med stoet, kladdade Mia, Monica och Rickard in fölet med den minst sagt otrevliga blodiga skinnsörjan. Sen kladdade vi även den rena boxen med denna sörja och släppte in stoet där. Hon kände lukten på en gång och började gnägga och vandra runt. Vi förstod att det var nu eller aldrig, det var dags att släppa in fölet och hoppas på att Samantha skulle låta honom leva.

Vi hade nog alla hjärtat i halsgropen och höll andan när fölet passerade boxdörren. De hälsade och stoet skrek till några gånger som om hon inte riktigt hade bestämt sig för hur hon skulle hantera denna lilla krabat. Men efter att de bekantat sig med varandra i 10minuter var det som om hon bestämde sig för att hon accepterade lillen. Vi var mycket lättade! Nu skulle bara fölet lära sig att dia från en häst, något han aldrig tidigare gjort. Så från klockan 18 fick vi med jämna mellanrum hjälpa honom att dia stoet. Vid 20tiden kom min kusin Hannah, och jag och Mattias gick och lade oss. Hannah, Mia och Rickard hjälpte lillen att dia stoet till kl 23, då han äntligen förstod hur man gjorde när man diar.

Klockan passerar midnatt och lugnet sänker sig över gården. Ett dygn av hemsk dramatik har utspelat sig, men ska nu följas av några månader av liv i allra högsta grad innan det är dax för ny dramatik...