Berättelsen om den 22/4-08, en dag som inte blev som någon
kunde ha anat!
Jag och Mattias hade
vakat Moddy, vårat fullblodssto som när som helst skulle föla, i
övervakningskameran i flera dygn och var nu väldigt trötta. Mia och Rickard,
några kompisar, skulle sova över för att avlasta oss så vi fick sova. Jag och Mattias packade in oss i gästrummet
och Mia och Rickard installerade sig i våran säng framför ”Moddy-TV´n”.
Vid 00:38 går jag upp för att gå på toaletten, Mia ber mig
titta på TV`n för hon tycker att Moddy beter sig konstigt. Jag tittar och ser
att hon gör precis likadant som hon gjort flera nätter tidigare. Mia drar en
besviken suck, och jag går på toa. Precis när jag öppnar dörren säger Mia: ”Hon
lägger sig, hon lägger sig, nu händer det något!” Jag skyndar mig fram till
TV´n och visst händer det grejer!
Klockan var nu 00:40
och vi var samlade alla 4 framför TV´n. Under 3 minuter fick vi skåda ett
otroligt skådespel! 00:43 var den lilla krabaten ute och Moddy gnäggade efter
sin lilla fölunge. Allt verkade vara under kontroll, men Moddy var mycket
trött. Vi beslutade oss för att gå ner till stallet för att se så allt var ok.
Nere i stallet låg en fuxfärgad fölunge med en vacker bläs,
och en mycket trött mamma. Vi förstod att det skulle ta ett tag tills det var
dags för fölet att dia, men vi ringde ändå efter Elene, en stalltjej, som
förstärkning då Moddy tidigare sparkat ihjäl ett föl vid första diningen. Vid
den här tiden hade Moddy försökt resa sig några gånger men bara ramlat omkull.
Jag valde att ringa veterinären samtidigt som Elene anlände.
Veterinären sa att fölningar är mycket påfrestande för stoet
och att det tar ett tag innan de hämtar sig. Vi skulle bara låta henne vila så
skulle det bli bra. Så vi beslutade oss för att lämna dem i fred, men innan vi
gick upp till TV´n igen så bar Elene och Mia fram fölet till Moddy. Hon började
slicka det direkt och gnäggade moderligt.
Uppe i huset bänkade
vi oss framför TV´n igen. Moddy försöker att resa sig några gånger men lyckas
bara några få, och då var hon så skakig och vinglig på benen att hon lade
sig/ramlar omkull i halmen igen. Moddy var dock väldigt noga med att undvika
att falla nära fölet.
Eftersom veterinären
sagt att det är normalt att Moddy är trött går jag och Mattias in i gästrummet
för att vila en stund. Mia, Rickard och Elene vakar TV´n och ska meddela oss
när det blir dags för fölet att dia. Men bara någon kvart senare rusar Mia in i
rummet och säger att något inte stämmer. Moddy har lyckats resa sig och sedan ramlat
med benen mot fölet som ligger inklämd i ett hörn. Jag och Mattias rusar ut och
precis då börjar Moddy att sparka okontrollerat rakt mot fölet. Det blir
närmare hysteri och alla rusar ner till stallet.
Jag som är höggravid i åttonde månaden, och inte tar mig
fram fortare än en snigel, kommer på efterkälken. Något som vanligtvis
irriterade mig avsevärt, men som jag är tacksam
för att jag gjorde just denna natt! Det som mötte Mattias, Mia, Rickard och
Elene när de kom ner till stallet var en frånvarande, krampande, sparkande häst
med ett nyfött föl mitt i hovregnet. Mattias ringer veterinären och Elene
kastar sig in med livet som insats och flyttar fölet.
Så dör Moddy!
Allt detta sker
mycket fort och jag har bara kommit halvvägs till stallet när Mia möter mig på
väg upp mot huset för att hämta en flaska. Lindha säger Mia, ”Lindha, Moddy är död!” Sakta börjar
tårarna rinna och jag går långsamt i den mörka natten ner mot stallet. Död, Moddy, men det var ju fölet vi var
rädda för att det skulle hända något med????
Nere vid stallet möter Mattias mig och kramar om mig
samtidigt som han pratar med veterinären i telefonen. Mia kommer springande
tillbaka och Rikard frågar om en sax. Jag torkar tårarna hastigt och går för
att hämta en sax. Inne i fölboxen ligger Moddy och tittar på mig när jag kommer
in. Jag klappar henne på huvudet och berättar att hon varit jätteduktig som
fått ett så fint föl. Mia, Mattias och Elene har börjat mjölka ur Moddys kropp och
Rickard värmer fölet.
Veterinären kommer
och konstaterar att fölet, som vi nu vet är en hingst, mår bra, men hon har
inga grejer med sig och åker till stationen för att hämta det. Vi inser att
fölet måste flyttas då kroppen redan börjat lukta. Vi gör i ordning en annan box
inne i stallet med halm och värmelampa, bryter upp väggen mellan stallet och
fölboxen och flyttar fölet.
Fölet har nu fått i sig några dl av sin mammas råmjölk och
bajsat 2 gånger. Veterinären kommer med klyx om fölet inte skulle ha bajsa och
ett nummer till en kvinna som har råmjölk, och åker sen igen. Elene, Mia och
Mattias tycker att det börjar bli otäckt att mjölka den döda hästen då hon har
stelnat och är kall. Fölet får den sista mjölken de har lyckats mjölka ur hans
mamma, och vi beslutar oss för att gå upp och äta frukost när klockan är 5 och
fölet lagt sig för att vila.
Under frukosten börjar vi att ringa runt till råmjölkägare,
bönder, hästägare, stuterier, vänner, släktingar, ja allt för att hitta råmjölk
i något slag och även en amma. Vid 10tiden har vi lyckats få tag på fryst
råmjölk från häst, komjölk och allra bäst, ett varmblodssto i Bollnäs som under
natten förlorat sitt föl. Monica, en fd stalltjej, som hjälpt till att ringa
under morgonen hastar iväg efter sin transport och Elene och Rickard beger sig
mot Bollnäs. Vi som är kvar hemma får turas om att dia lillen.
Klockan har blivit lunch och Mia, jag och Mattias ska börja
göra i ordning fölboxen för det nya stoet. Men först måste vi ju få ut den döda
kroppen, som nu inte bara luktar, utan även har börja svälla. Mattias ringer
runt i grannskapet för att få tag på en traktor, men får inte tag på någon. Vi
bestämmer oss för att på något sätt ändå få ut kroppen, eftersom det fanns risk
för att hon kunde spricka i värmen. Detta är inget jobb någon med anknytning
till djuret egentligen skulle behöva göra, men nu var vi bara tvungna. Mia gick
och vilade 2 timmar och jag nappflaskade lillen och började rensa bland Moddys
grejer, medan Mattias fick göra det hemska jobbet. Med linor genom stallfönstren fastbundna i
hästbenen och i bilen slet han i 3 timmar med detta
förfärliga jobb.
När kroppen väl var
utom synhåll började Mattias och Mia att mocka ur boxen och jag jodopaxade och
tvättade väggarna. När boxen var ren kom Monica och hämtade Mia för att åka och
köpa halm. Reidar, en granne från byn, kom med sin traktor och bar Moddys kropp
till platsen vi sett ut till hennes grav. Sen fick äntligen jag och Mattias 2
timmar att varva ner på. Men sova det gick inte!!!
När Monica och Mia
kom tillbaka hade de med sig en familjepizza och vi gluffsade i oss den i ett
naffs. Nu hade klockan hunnit bli 16 och Elene meddelade att de beräknade vara
hemma med stoet, Samantha, vid 17 tiden. Jag, Mia och Monica började ströa och
göra i ordning boxen medan Mattias åkte för att hämta en grävmaskin att gräva
ner Moddys kropp med. Boxen hann precis bli färdig när transporten rullade upp
på stallbaken.
Stoägaren hade grävt
upp den tidigare nedgrävda efterbörden efter fölet som hon förlorat. Den hade
Elene och Rickard fått med sig i en påse, och medan Elene gick en sväng med
stoet, kladdade Mia, Monica och Rickard in fölet med den minst sagt otrevliga
blodiga skinnsörjan. Sen kladdade vi även den rena boxen med denna sörja och
släppte in stoet där. Hon kände lukten på en gång och började gnägga och vandra
runt. Vi förstod att det var nu eller aldrig, det var dags att släppa in fölet
och hoppas på att Samantha skulle låta honom leva.
Vi hade nog alla hjärtat i halsgropen och höll andan när fölet
passerade boxdörren. De hälsade och stoet skrek till några gånger som om hon
inte riktigt hade bestämt sig för hur hon skulle hantera denna lilla krabat.
Men efter att de bekantat sig med varandra i 10minuter var det som om hon
bestämde sig för att hon accepterade lillen. Vi var mycket lättade! Nu skulle
bara fölet lära sig att dia från en häst, något han aldrig tidigare gjort. Så
från klockan 18 fick vi med jämna mellanrum hjälpa honom att dia stoet. Vid 20tiden
kom min kusin Hannah, och jag och Mattias gick och lade oss. Hannah, Mia och
Rickard hjälpte lillen att dia stoet till kl 23, då han äntligen förstod hur
man gjorde när man diar.
Klockan passerar midnatt och lugnet sänker sig över gården.
Ett dygn av hemsk dramatik har utspelat sig, men ska nu följas av några
månader av liv i allra högsta grad innan det är dax för ny dramatik...
