Dagens funderingar

I dag, solen skiner och jag sitter på en parkbänk i lekplatsen med solen värmande i ansiktet. Dottern leker fridfullt en bit bort, sonen sover i vagnen bredvid och fåglarna sjunger glädjesånger. Jag är på väg att lämna stillhetens glänta för att ännu en gång kliva ut i lustens ljusa tillvaro. I denna mittemellanhet börjar jag att tänka.

Hur är det tänkt att vi ska hinna med att sköta ett heltidsarbete, vara vältränad, ha finaste trädgården i kvarteret, sköta hushållsarbetet i kompiskretsens finaste och trendigaste villa, ta hand om barnen och deras olika fritidsaktiviteter samtidigt som vi självklart ska ställa till med ambitiösa middagsbjudningar på helgerna och gärna ta ikapp tv-serierna vi missat under veckan. Något måste väl bli lidande på bekostnad av något annat?

När förvandlas tjusningen över fart och effektivitet till en oförmåga att vara närvarande i nuet? Och när vi förlorar förmågan att stanna upp för att rastlösheten har blivit en del av våra liv, vad händer då?

Men vad händer när vi får tid att stanna upp, får tid för oss själva? Då möjligheten finns att se de svåra frågorna i ansiktet och bortträngda tankar kommer fram. Orkar vi då stå ut med oss själva eller flyr vi?

Är det inte så att vi gärna flyr vardagens hets och måsten genom att varva ner med att följa tv-seriernas intriger? Dessa påhittade verkligheter! Eller sjunker vi ner i stolen framför facebook där vi använder vårat eget liv som en konkurerande product. Där vi delar med oss av våra liv på ett underhållande sätt för att i gentjänst förhoppningsvis få bekräftelse. Om vi inte får bekräftelse har vi blivit så marginaliserade att vi har svårt att sticka ut och behöver då sälja vårat varumärke, vårat liv, ännu lite till.