Att vakna ur idet, eller att vara fulltankad och redo

Snart lämnar vi vintern bakom oss. Det känns i hela kroppen att våren är i antågande. Men varför känner jag, och många med mig, av denna förändring så mycket? Jag har hört att vissa säger att de "vaknar ur idet" så här års. Det är något som jag också sagt tidigare. Men så har jag börjat fundera på vad det är som händer med mig under vintern. Då har jag insett att jag är inte passivt sovande som någon björn.

Nej, för det är inte så att jag gömmer mig på något sätt. Det är egentligen inte så att jag mår något sämre på vintern heller. Jag har bara ett behov av att vara i fred och föra samtal med mig själv. Vintern tillbringar jag i en "stillhetens glänta" där jag låter livets flöde sakta in. Där kan jag reflektera och analysera, fundera och föra samtal med mig själv och i slutänden förstå mig själv bättre. Jag laddar helt enkelt batterierna för att leva fullt ut i sommarvärmen. Under sommaren flödar livet, jag orkar, vill och gör. Allt känns lätt! Just för att jag laddat mig själv,den jag är, i stillhetens glänta.