Förhoppningsvis på väg

Efter min förra graviditet rasade jag 20kg relativt snabbt. Av någon märklig anledning blev det inte alls så den här gången... Nu har det till och med börjat dra iväg åt fel håll sedan Zigge flyttade. Så tydligen behöver jag anstränga mig för att få stopp på eländet. Därför tog jag mig i kragen i kväll och SPRANG 2,9 km. Nu är det bara att fortsätta... Men som brorsan blir jag nog aldrig. I helgen sprang han Berlinmaraton.