Dagen i dag

Planerna för dagen började redan den 15 denna månad. Då jag, Mia och Elene kommer överens om att jag och Mia kan komma och fira Elias 1års dag den 22 isf 23. Det var bara så att jag glömde skriva in det i almenackan… När jag sedan för en vecka sedan pratar med Ann-sofi om att det var så länge sen vi sågs, bokar vi in en träff nästa vecka (alltså denna vecka) på torsdagen… (vilket blir den 22). Jag pratar sedan med Ann, som det också var ett bra tag sen jag träffade. Vi bokar in en härlig shoppingdag på nästkommande fredag (vilket blir den 23). I går, onsdag 21, upptäcker jag dubbelbokningen med Ann-sofi och Elene. Jag ringer Ann-sofi och beklagar detta och frågar om vi kan träffas senare samma em. Efter lite fixande och trixande från hennes sida så går detta att lösa. Då ringer Elene och säger att det inte passar att jag och Mia kommer den 22 utan att vi kan komma den 23 ist. Ok, jag får avboka shoppingen med Ann. Jag skyndar mig å ringa Ann-sofi, som tyvärr redan hunnit tacka ja till jobb den 22. Så kan det gå. Senare ringer Elene och säger att vi kan komma den 22 om vi kommer på em. Eftersom jag inte hunnit avboka med Ann än och Ann-sofi skulle jobba passar ju det kanon. Så den aktuella dagen, idag, lämnar jag Tullan på dagis i tre timmar och berättar för personalen när jag hämtar henne att hon inte kommer i morgon. Jag berättar för Tullan att vi ska på kalas hos Elias när vi ätit. Jippi! Hon älskar kalas, och Elias. Då ringer Elene och frågar när vi kommer, de ska nämligen till IKEA en sväng runt tvåtiden. Jag säger att jag ska skynda mig. Det här var vid 11 och jag har precis lovat Tarja att komma en kortis när Tullan ändå ska äta efter dagis och innan kalaset. Vid 12 tiden är vi resklara och Tarja ska bege sig hemåt, men då ringer Ann. Hon har fått hämta en sjuk son från skolan och vet inte om hon kan shoppa i morgon. Vi avbokar därför shoppingen. Plötsligt känner jag att jag borde utnyttja den lediga fredagen jag oväntat fick till att gratta Elias på, isf att hasta dit i någon timme innan de ändå ska åka iväg. Jag ringer Elene och säger att jag kommer i morgon ist för i dag. Min tanke då var fm eftersom Tullan har dans på em. Det visar sig dock att fm inte passar för födelsedagsfamiljen, så tillslut blir det bestämt att vi åker dit i morgon kväll. Jag säger till Tarja, som fortfarande är kvar, att det är ok att hon stannar. Jag är helt koko i huvudet av allt fram och tillbaka, så stackars Tarja får ta hand om en hel del isf mig eftersom hjärnan liksom sagt upp sig. Våra hundar springer in och ut i regnet och vi försöker hålla ett normalt samtal, vilket inte går när antingen en 3åring eller bebis avbryter oss. Till slut ger Tarja upp efter att ha bytt blöja på min bebis, hjälpt Tullan på toa, hjälpt mig att laga mat så tonårsgrabben får i sig nåt innan träningen och städat upp efter mig när jag tappat maten på golvet. När hon har åkt så sitter jag uppklädd för kalas – med hundhår och lera från topp till tå (och även på golven) med en hemsk huvudvärk och ågren för att jag nyss skrek på min grymt jobbiga 3åring och har funderingar på vad jag ska fylla fredagsförmiddagen med då jag tagit ledigt från dotterns dagis. Tonårsgrabben kastar i sig den misslyckade maten för att hinna till träningen och säger spontant att det var gott, var på jag bryter ihop i tårar och säger att det varit en skit dag. Han ser helt förskräckt ut och drar till träningen en timme för tidigt. Gubben kommer hem och hittar mig i en pöl av tårar och säger att jag behöver nog åka iväg en sväng och vara för mig själv. Då inser jag plötsligt att jag inte har någon häst längre. Vart ska jag då ta vägen? När man är ledsen och bara behöver bort från vardagen, då åker man till stallet!!! Det har jag gjort de senaste 20åren…