Mys och bus

Att bralla runt i ridhuset  är ju riktigt skoj. Men lika kul är det att softa, filosofeta och rulla tycker mina fina tjejer :)
Fredagsmys på hög nivå!

Ingen sorg i Göteborg

En fantastiskt rolig och helgalen helg hade jag förra helgen i Göteborg.

Bara titta på de här vilsna galningarna så förstår ni hur underbart kul vi har haft.

Oräkneliga skratt, en och annan tår, några djupa samtal och ett helt ton skratt på det.

Trängdes i sängen gjorde vi många timmar.

Tänk så mycket kul man kan ha utan att ens kliva upp ur sängen.

Men såklart blev det lite restaurangbesök, en och annan drink, shopping och hotellfrukost.

Helgen gav verkligen mersmak och vi kommer att försöka att göra ett nytt besök till våren.

Fördelarna är många...

... som att få kunniga ryttare att rida vår busiga ponny,

låta en vän ta en spontan ridtur när hon är på besök en sen eftermiddag,

longera på mjukt underlag trots att det är fruset ute, släppa hästarna lösa i ridhuset och låta dem röra sig fritt och obehindrat när hagarna är knöliga och hårda,

ha med hästarna på lektion och mycket annat.

Men det pass det innebär att ha hästarna i privatstallet känns inte värt det ändå. Jag tillbringar mycket tid i stallet, men inte ens en tredjedel av den tiden är med mina hästar.
Jag har både haft häst i, och drivit eget inackorderingsstall, men det har aldrig varit så mycket måsten som i detta stall. Nu funderar jag på att ta hem hästarna mitt i vintern... Är det vettigt eller???

Nästan som magi

Höstlovsledig fredag då styrde vi kosan mot Södertälje och Tom Tits experiment.

 Mycket spännande att göra och se tyckte lyriska barn.

 Hela familjen i en bild, alla i varandra.

 Mörker och rök, kan roa länge :)

 Såpbubblor

 Skuggor

 Jag och Tullan... eller i alla fall delar av oss.

 Lite förfriskningar är välbehövligt när geniknölarna får jobba.

 Tullan var säker på att hon hittat häxbrygden från Roald Dahls berättelse Häxorna

 Två fokuserade hjärnkirurger

En nästintill spöklik kväll mötte oss när det var dags att rulla hem till paradiset.

Den första november

Den kom med besked.
Inte alls som förra året. Strålande sol i stort sätt hela månaden.
Det är ju fortfarande min förhoppning, och än finns det gott om tid att November kan visa framfötterna detta år igen.
Men som sagt, just i dag, den första dagen bjöd November verkligen på klassiskt Novemberväder.
Men det är samtidigt ganska gott att komma hem och få tända både lampor och ljus, slå igång stereon med Sophie Zelmani och bara njuta av stillheten.
Mitt största bekymmer och hinder för välbefinnande just nu är lyxen jag har skaffat.
Att hästarna nu står på ridskolan med all tänkbar lyx. Men det innebär samtidigt att jag har en del fodringar, insläpp och utsläpp. Det har under mitt tidigare 20 åriga hästverksamma liv inte varit ett problem alls. Men då har det handlat om max 6 hästar någon/några gånger i veckan. Nu är det 8 hästar 3-8 gånger i veckan som mest... Det ska sedan adderas med 2 småbarn med viljor och behov, en man jag någon gång ibland ska tala med, samt ett hem jag vill inreda och fixa med.
För mig blir det lite för mycket i hjärnkontoret och ekvationen som kanske inte låter så svår, blir väldigt tung att lösa.
Jag vet att det är för ett tag och räknar ner dagar, veckor och månader tills dess att hästarna äntligen kan få flytta hem för gott. För hur bekvämt och smidigt det än är med ridhus och upplyst ridbana i vintermörkret, kan det inte komma i närheten av den otroliga tillfredsställelsen att kunna titta ut genom fönstret och se hästarna, höra dem gnägga och små pyssla med vatten, hö, mockning och stallpyssel lite när man tycker det passar.