Bara för ett tag - Bara för ett tag...

Det är ju obeskrivligt härligt att titta ut genom fönstret på morgonen och se hästarna i hagen. Att höra dem gnägga när man öppnar dörren och lyssna på deras tuggande av höet. 

Men nu är det snart slut med det.

I alla fall för ett tag.

Från och med söndag eftermiddag flyttar Ellen och Lussan till privatstallet på ridskolan.

Det blir enklare så.

Då kan vi påbörja bygget för deras nya stall och lösdrift. Och vi kan också ta ner den skog vi tänkt utan att krångla med hästarna och hagar.

Men även om jag vet att det bara är för en vinter, så känns det väldigt sorgligt att inte få mötas av gnäggningar när jag öppnar dörren på morgonen, eller se dem genom fönstret när jag plockar på köksbänken.

Bättre sent än aldrig...

Ibland måste man prioritera, tyvärr!

I stort sett enda från 16 september 2015, då vi la ut huset till försäljning, har det varit mer eller mindre fullt upp med saker att göra inför inflytten i vårt nya hus den 2 juli 2016.

Just maj månad var extra späckad, då som vanligt, majoriteten av alla vi känner fyller, och inte nog med det, vi sålde och flyttade ut från huset i stan med allt vad det innebär samtidigt som vi flyttade in i stugan i väntan på att få flytta till huset.

Och mitt i denna röra fyller ju båda våra barn också...

Kalas var inte att tala om, och sen har tiden rullat på.

Men så igår, då var det äntligen dags för deras så länge efterlängtade kalas.  

Några månader senare.

Här är barnen på väg för att leta skatter i skogen.

Så nu pustar vi ut. Dels för att kalaset är över och vi behöver inte kalasa förrän om så där 9 månader.

Men mest över att barnen är nöjda och det dåliga samvetet vi haft har lättat.  

Som sagt, bättre sent än aldrig!

Morgonmotion

En härlig runda med dessa godingar i morgonsolen är inte alls fel.

Så härligt med en dotter som hämtar en i hästhagen vid 7:30, påklädd och färdig och säger: Kom mamma så springer vi en sväng <33 p="">

Höstens överaskningar

Idag är jag hemma med den här rödmosiga grabben. Febern kommer och går, men hostan består. Strålande sol och sensommarvärme ute, då är det bra att tv finns. Vi har spelat spel och ritat teckningar men efter ett tag tar orken slut och tvn får ta vid.
Idag är faktiskt första gången sedan jag började mitt uppdrag september 2014 som jag fått omboka och skjuta på möten och grupp för att någon, jag eller barn är sjuka.
Inte illa om jag får säga det själv.
Och faktiskt, idag skulle jag vara snäll mot en kollega och ta hennes grupp eftersom hon skulle på radiointervju. Så egentligen hade jag inte behövt ändra nu heller, om det varit som det skulle.