Jag har tagit en liten paus.
Lite semester, och så mycket jag bara kunnat har jag satsat på välbefinnande mellan vardagens måsten.
Lite av det har jag förevigat och troligtvis blir det lite glimtar av det här på bloggen så småningom.
Men nu tror jag att jag är tillbaka...
Läste något tänkvärt och viktigt i SvD.
Här är min variant av texten.
Jag tror inte att man når fram till en god arbetssituation,
eller någon som helst varaktig tillfredställelse, genom att satsa på det som
brukar definieras som karriär.
Att tala om arbete i termer av
självförverkligande och karriär skymmer också vad som är arbetets sanna värde.
För ett arbete som bara syftar till att maximera den arbetandes lön och status,
ett arbete som inte pekar mot högre värden, kommer till sist ätas upp av den
egna tomhetens svarta hål.
Ett arbete får substans och blir verkligt tillfredsställande
först när man kan se dess nytta, när det bidrar till det allmänna bästa.
Kort
sagt, när arbetet inte i första hand handlar om självförverkligande utan om
givande och kanske rent av tjänande.
Vi borde inte fråga oss hur vi kan nå
toppen på karriärstegen. Snarare bör vi fråga oss hur just våra unika förmågor
och talanger kan bidra till att skapa en lite drägligare värld.
Vill ni läsa den i sin helhet av författaren Johan Sjögren så heter den:
Strävan efter en karriär är rena dårskapen
Tack för nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar