Jag var nog lite hård...

...när jag sa att helgen totalfloppade. Vi har haft mycket kul och trevligt, men det var mycket som inte blev som vi från början tänkt oss. Vi skulle ta en Linde-helg, vilket vi också gjorde, bara på ett lite annat sätt. Planen var att bo kvar för att hinna med alla vi ville hälsa på. Vi skämmer sällan bort oss och tänkte därför att vi skulle bo på hotell. Men jag tänkte att Mattias ringer säkert, Mattias tänkte i sin tur att jag säkert ringer... vilket resulterade i att vi inte bokat något hotell när vi styrde kosan mot Linde. Jag stannade till vid Calle och Shalinka och mockade och tog ut dem när vi passerade där. Sen åkte vi vidare till gamla grannarna på Klockarsgården.

Där finns alltid något kul att göra för barnen, som att mata Kurt och Knut till exempel.

Eller besöka kaninerna, getterna och grisarna i grisstallet. Johanna har sällan en lugn stund! Mata djur, hämta sjuk häst, ta emot bokningar och sedan roa oss på samma gång.

Nyfikna djur!

Grabbarna Valter och William hängde mest vid traktorn, men Valter hann mata höns och ankor också. Mycket djur och full rulle som sagt. Desto lugnare var det när vi fram emot kvällen åkte för att kolla in Faster Sussie och Stefans nya lilla rofyllda gård.

Här står Sussie och pekar och berättar om deras egna fiskdamm de har på gården. Precis vad Stefan alltid önskat sig. Bakom det lilla otroligt charmiga och nyrustade huset finns ett hundhus, precis vad Sussie vill ha. Efter att ha gått husesyn och fikat fick baren bada i det stooora badkaret. Jag och Mattias hade vid det här laget förstått att översovning på något hotell var kört. Stadshotellet var fullt, Hults säteri utanför Linde var fullt, de nybyggna stugorna på golfklubben hade funkat om det inte alltid hade varit upptaget när vi ringde, enda tills det plötsligt var en telefonsvarare som presenterade öppetider. Sussie och Stefan erbjöd oss att bo över hos dem, men då hade vi redan förlikat oss med tanken att vi skulle få åka hem.
Men lite mat skulle vi behöva få i oss innan vi styrde kosan hem mot våra egna sängar. Planen var här att vi skulle ha ätit med Elene med familj. Men eftersom allt alltid tar så mycket längre tid än man tänkt sig så hörde Elene av sig och sa att hennes barn var trötta och redan hade ätit och undrade om vi kunde ses i morgon istället.
Ja, men då följde vi med Sussie och Stefan till en restaurang i Linde. Lite sent att käka med barnen vid 19 tiden på kvällen, men då det inte blev hotell kunde vi väl lyxa till det lite och äta gott lite sent... Men när två supertrötta och gnälliga ungar gick sina föräldrar på nerverna en timme och fyrtio minuter efter att vi beställt maten men inte fått den än, då hade mitt tålamod tagit slut och jag bad personalen behålla sin mat för jag och min familj skulle åka hem och sova!
Så istället för att landa i en skön hotellsäng efter ett gott restaurangbesök, trängde vi in oss i en kall bil och körde hungriga hem i mörkret.  Flopp!
Men vi lät oss inte nedslås av det. Dagen därpå åkte vi tillbaka till Linde och fortsatte våran "turné". Den här dagen blev det farmor och farfar Nisse som stod först på schemat efter en avbokning av Mia, som har mycket just nu. Elene, Jimmy, Elias och Livia hann vi med att äta tillsammans med till sist.
Så, vi hade mycket kul och trevligt den här helgen! Men lite floppar blev det ändå. Men det kan jag bjuda på.

I dag visste jag att jag skulle jobba över. Det blev bara mer än jag trodde det skulle bli, så Mattias fick hämta barnen på dagis, Johan laga mat och jag fick ringa till Andreas, min kära bror som fyller år i dag, och säga att jag inte hade tid att komma.

En intensiv helg och en intensiv start på veckan. Får se hur det fortsätter...