Wow jippi jahoooo

Då är det vårat! Lilla torpet i skogen. Så rofyllt å underbart!!!

Jag talade om något som kallades livets lärdomar... Vad menade jag med det?

När mår man bra? När är man lycklig?

För att börja i den enkla änden, när man mår dåligt mår man inte bra! Eller det kanske inte är så enkelt heller... För visst kan man väl må bra trots att man mår dåligt?!
Hur som, så fick jag mig en tankeställare i dag. Jag träffade en människa som jag känner till sedan tidigare. Alltså, jag känner inte personen, men jag känner till den sedan ca 15 år. Personen har känts ok, för mig. Snäll, trevlig, ganska vettig tycker jag också hon verkar, men inget vän-ämne men inte heller ovän, tycka illa om. Bara en sån där människa som nu och då snuddar vid mitt liv och försvinner lika fort.

Så visade det sig att hon är en sån där människotyp jag ibland kan tycka så synd om. För det finns människor som faktiskt mår dåligt och inte har det så bra ibland. Och det är ok så! Men sen finns det "jag har det inte bra men vägrar visa det utan täpper över det med lyx och låtsasglädje" - människor. Sådana som på bloggar och FB rikligt portionerar ut sina livs välbehag - Bilder på deras underbara hem som ständigt uppdateras och förnyas, deras fantastiska utlandssemestrar och gourmetmaten de äter, samt ständiga inlägg om hur superbra de har det på alla sätt och vis.

Hon är sån, personen som jag i dag träffade är precis så som jag föreställt mig dessa stackare som inte vågar erkänna att de inte har det så gudomligt bra som de vill få det att låta. Men så till det konstiga... Jag tror faktiskt att hon har det ganska bra!
Hon verkar vara genuint lycklig trots att hon är pedant, måste förnya hemmet stup i kvarten, köper nya bilar och husvagnar, far och flänger jorden runt på semestrar med dyra barnaktiviteter.

Det är kanske just det hon behöver för att vara lycklig! Alltså på riktigt! Det jag behöver för att känna mig lycklig kanske faktiskt inte alls kan göra någon annan lika lycklig?!

Där fick jag mig en knäpp på näsan. Fördomsfull som jag är, fast jag inte vill. Att utgå från sig själv säger egentligen ingenting om någon annan. För alla är vi ju unika!

Jag ska sluta tycka synd om människor som jag tror låtsas vara lyckliga bara för att de inte är lyckliga på mitt sätt. De kanske faktiskt ÄR lyckliga - på sitt sätt! Det måste ju vara rätt sätt!

En doft av svett

Den förföljer mig vart jag än går. Till och med när jag var på andra sidan stan för att tanka, kände jag dennes närvaro - svettdoften. Ops,den kom visst från mig!

I dag är jag väldigt nervös, därav den ofrånkommliga doften. Vi har för första gången givit oss in i en budgivning. De fastigheter vi tidigare köpt har ingen annan velat ha, så det har liksom bara varit att säga ja. Nu slåss vi med andra på ett ekonomiskt plan. Galet egentligen! Men min känsla i dag är god! Och skulle det bli så att vi inte vinner slaget, så har vi i alla fall gjort allt vi har kunnat.
Tills dess håller jag mig sysselsatt för att inte bara tänka, tänka, tänka om, hur, utifall att, kanske o.s.v. I måndags var Elene och Elias här och vi tog en slappardag här hemma. I går var jag med Tarja i stallet hela dagen och i dag har jag dansat, städat,tvättat, fixat med bilen, saftat och snoppat stora mängder jordgubbar. Dessutom tog jag med mig en extra unge från dagis. Så att det blir lite fart här hemma ;-)